Början

Hon satte sig ner. Rummet var avskalat, lite tråkigt men ändå itne otrevligt. Ganska litet. Det syntes att det hadde använts till något men nu när nästan alla möbler var borta var det bara ett litet rum. Hon var inte rädd, lite undrande. Nästan nyfiken skulle man kunna säga. Plötsligt försvan ljuset. Det blev med ens bäckmörkt. Men innan hon han reagera fysiskt tändes en lampa i taket. En hård ljuskägla kastades ner i mitten av rummet. Hon satt kvar på stolen. Framför henne var ett bord och på andra sidan det två stolar. Den enda dörren öppnades och han klev in. Han var strikt klädd i svart stjorta, svarta byxor med fickor på sidorna. Det hela var uniformslikt, strikt, rakt. I handen bar han ett stativ med en kamera på. Den stälde han i ett hörn, satte i en kontakt i väggen och en lampa började lysa rött på kameran. Utan att titta på henne satte han sig på en av stolarna. Satte ner två muggar på bordet framför sig och tittade upp på henne. Hans ansikte avslöjade inte mycket. Det var varken glatt eller ledsamt, varken hotfult eller vänligt. En lång stund satt han och bara tittade på henne. Hon tittade tillbaka och försökte även hon att inte avslöja något i sitt ansikte.

”Nå skall vi bara sitta här eller?” hon försökte låta lugn.

”Ja vi skall sitta här en stund till, tills jag är klar med att bedömma dig” Han log lite

Han tog ett djupt andetag, suckade lite uppgivet.

”Jaja, vet du varför du är här?”

Hon skakade på huvudet.

Han såg plötsligt trött ut, gned handen över ögonen

”Jaha du är en sådan, en som skall trilskas, ja vi har tid”

När han åter tittade på henne log han och denna gång var det äkta glädje i hans ansikte. Presis som om det var det svar han velat ha. Han tog en slurk ur en av muggarna och stälde ner den väldigt sakta på bordet. Så reste han sig och började gå runt i rummet.

”Då skall jag upplysa dig om varför du är här. Du är här för att svara på mina frågor. Vi skall vara här tills jag är nöjd med svaren och tills du inser att det är lönlöst att juga för mig. Jag säger detta redan nu så du itne slösar med min tid, är det förstått”

Hon följde honom med blicken och svarade inte. Han stannade och såg på henne. Gick sen bort till kameran och tittade på något på dess display, ändrade tydligen någon instälning och såg sen nöjd ut med det. Han gick runt bordet och stälde sig bakom henne. Plötsligt grep han tag om hennes nacke och tryckte snabt henne framåt så hon slog ner i bordet. Med sin andra hand grep han raskt om hennes vänstra arm och drog den uppåt.

”Förstår du vad jag frågar dig” Han spottade fram orden.

Hon flämtade till av den plötsliga atacken och försökte ruska honom av sig. Hans grepp om nacken hårdnade och han la sin tyngd mot hennes rygg.

”Ner med dig, förstår du vad jag säger?”

Hon flämtade fram sitt ja. Han släppte sitt grepp och hon satte sig genast upp. Hennes ögon var nu mycket arga. Hennes hand rättade till håret och hon blängde på honom. Hon reste sig upp och började ta några steg runt bordet.

”Jag går nu, jag vägrar att bli behandlad såhär”

Hon han inte mer än två steg innan han kastade sig över henne. Rakt från sidan tacklade han hennes så hon for i golvet med en smäll. Som en iller var han över henne, svingade ena benet över henne och satte sig över hennes mage. Han kastade sig framåt och greppade båda hennes händer över hennes huvud. Hon kände hur något vant träddes över hennes handleder och drogs åt. Det stramade till i huden. Utan att vänta en secund stälde hans ig över henne. Backade bakåt samtidigt som han grep tag i hennes ben. Medans han vred dem runt så hon hamnade på mage drog han henne bakåt över golvet. Hon kände sin tröja åka upp och det kalla kolvet drogs mot hennes mage. Så släpte han benen och satte ett knä i korsryggen. Hon fick först nu tillfälle att hinna tänka på vad som höll på att hända. Han stannade upp och kontrolerade buntbanden som nu fjättrade hennes händer. Så slet han upp henne och tryckte åter ner henne på stolen. Så tog han fram något ur ena byxfickan. Hon kände kalt stål mot sin hals.

”Nu är du stilla, för ajg vill iten skada dig mer än nödvändigt. Tydligen vill du ha en rätt hög nivå på detta förhör, inte mig emot. Men du måste nu lära dig vissa prinsiper för hur detta går till”

Han rätade på ryggen och hon såg att han höll en sax i handen.

Han stanade upp, väntade, andades. Luften där inne var stilla, det hårda lyset i taket gav kraftiga skuggor i rummet. Han kände sig berusad. Hon hadde försökt rymma och han skulle minsan få slut på sådana tendenser. Så gick han bort till kameran. Där stod en liten väska och upp ur den hämtade han en bit rep. Åter vid henne knöt han fast hennes händer vid ett av bordsbenen så hon satt framåtlutad på stolen. Så tog han åter tag i saxen.

”Nu skall vi börja om från början” Han var mycket hårdare i rösten nu. Samtidigt som han pratade började han klippa upp hennes trjöa.

”Nå varför är du här tror du?”

Hon kände hur han klippte upp båda ärmarna på hennes tröja med lät t tröjan under vara hel.

”Jag vet inte, släp mig din skit, du är ju helt galen”

Han slet plötsligt sönder det sista av tröjan, kastade saxen på golvet och högg tag i hennes hår. Han drog hennes huvud bakåt och tog samtidigt ett stadigt tag över hennes mun och näsa. Hon behövde verkligen motstånd och han var berädd att ge henne det.

”Fel svar och deta leder till att du får välja mellan straff för dig eller belöning för mig”

Hon kände hur luften sakta tog slut. Hon kunde nätt och jämt slippra in luft mellan hans fingrar. När hon kände en lätt panik börja ta form i hennes lungor släpte han plötsligt.

”Belöning sa du, ja då får jag en belöning och så fortsätter jag fråga efter det”

No votes. Be first!