När jag såg den rätt stora husbilen stå närmast mitt tält så tänkte jag att det inte spelade någon större roll då jag inte skulle stanna så länge. Kunde ju faktiskt varit värre med ett tält fullt av skrikande ungar. Nu skulle ju knappast jag bli störd av dem och inte heller de av mej.
Lite avundsjuk var jag dock. Hade haft lite funderingar på att hyra en själv men slagit det ur hågen när jag insett vad det skulle kosta. På vissa ställen jag planerat att åka till skulle även en sådan vara rätt otymplig.
Jag gick och tog en dusch, köpte ett par kalla pilsner (dansk öl är definitivt godare i Danmark) och satte mej utanför tältet. Hade ännu inte sett någon som verkade bo i husbilen.
Hade precis druckit upp sista pilsnern och tänkte gå bort och köpa något ätbart i campingrestaurangen när ett par kom gående, de verkade komma direkt från duschen. Tyckte jag kände igen dem på något vis men kunde inte placera dem.
- Hej, sa kvinnan. Så det är du som är vår granne.
Av dialekten att döma så var hon definitivt norsk.
- Hej, sa jag. Jo men bara för en natt.
- Bråttom iväg av någon anledning, sa mannen.
- Inte egentligen men mitt huvudmål ligger mer runt alperna och Medelhavet, sa jag.
Jag ställde in min stol i tältet och stängde tältet.
- Vi skrämde väl inte iväg dej nu när vi kom hem, sa mannen.
- Inte alls, tänkte bara få i mej något ätbart. Ölen är dessutom slut. Inget kylskåp i tältet...
- Du kan göra oss sällskap om du vill, sa kvinnan. Det är väl OK Martin?
- Visst Astrid, svarade mannen. Vi behöver ju bara koka lite mer pasta.
- Om det inte är till besvär så tackar jag gärna ja, svarade jag.
- Inte alls, svarade båda två.
- Du får gärna hjälpa till att sätta upp förtältet, sa Martin. Vi gick direkt ner till badet när vi kom så vi är inte helt i ordning.
Helt oförhappandes befann jag mig nu sittande i husbilens förtält med två riktigt trevliga personer. Skulle uppskatta att de möjligen var i 30-årsåldern. Båda såg typiskt sunda och vältränade ut, typ schablonen av norrmän. Sannolikt inte helt fattiga med tanke på det serverade vinets kvalité.
Maten smakade riktigt bra. Vinet ännu bättre. Efter dessutom en kaffe och Cognac så måste jag säga att jag trivdes rätt bra.
- Tack så hemskt mycket för allt, sa jag. Det var oerhört mycket bättre än vad jag skulle ha fått i restaurangen. Vet inte hur jag skulle kunna tacka er.
- Inga problem, sa Martin. Vi har redan fått lite valuta för pengarna om man säger så, eller hur Astrid?
- Jo så är det nog, sa Astrid. Hon rodnade lätt.
- Nu förstår jag ingenting, sa jag.
- Vi kan ha setts på avstånd nere på stranden, sa Martin.
Astrid rodnade ännu mer.
- Ojdå, nu tror jag att jag kan placera er, sa jag. Vad ska jag säga? Och ändå bjöd ni in mej.
- Kanske berodde det just på det, sa Martin.
- Nu får du nog lov att förklara för mej, sa jag.
- Vi såg att det var du som gick iväg från tältet när vi kom tillbaka från stranden. Vi pratade lite om att det skulle vara intressant att träffa dej. Och sedan var det en ren lyckträff att du satt där utanför tältet när vi kom tillbaka från duschen.
- Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, sa jag. Men jag är fortfarande lite förvånad att ni bjöd in mej efter vad ni antagligen såg därnere.
- Vi är inte så vana med nakenbad där vi kommer ifrån, sa Martin. Händer det ofta att... Jag menar...
- Inte för mig i alla fall, i alla fall inte med någon jag inte känner.
- Du har gjort det förut när andra ser på alltså, sa Astrid. Såg du oss?
- Det har hänt någon/några gånger och ja, jag såg er, men kunde inte låta bli. Inte så att jag har någon fix idé att visa upp mej men har inga problem att göra det heller. Finns säkert någon psykterm för det. Har ni provat?
- Tror vi båda fick oss en funderare därnere, sa Martin.
- Jag frågade Martin om han skulle ha gjort lika som dej om han hamnat i samma situation när du gick iväg och man kan väl säga att han behövde inte svara om man säger så.
Nu var det Martins tur att rodna på norskt manér.
- Skulle du Astrid kunna tänka dig att retas med någon likt kvinnan gjorde med mej, frågade jag.
- Skulle knappast våga, sa hon. Men kan väl erkänna att jag blev rätt fascinerad. När insåg du att något var på gång?
- Först tänkte jag att hon bara smorde in sej som vanligt, vilket jag måste erkänna gjorde mej lite för nyfiken ändå. Naturligtvis märkte hon det och istället för att sluta eller tydligt avvisa mina blickar så blev det precis tvärtom.
- Är det något du ångrar eller skulle ha velat göra annorlunda, frågade Martin.
- Jag hade gärna hjälpt henne att smörja in och naturligtvis även fått ge något tillbaka om man säger så. Nu blev det ju bara jag som drog en vinstlott.
- Någon som vill ha lite Champagne, frågade Martin. Jag känner mig lite torr i munnen. Hämtar du glas Astrid.
De gick in i husbilen. Jag hörde dem diskutera något rätt ivrigt. Astrid kom med glas och Martin hällde upp.
- Skål, sa han.
- Skål svarade vi andra.
- Vi får lov att erkänna en sak, sa Martin.
- Vad, frågade jag.
- Jag filmade en del nere på stranden. Inser väl att man inte gör så men kunde helt enkelt inte låta bli. Knappt jag trodde att det jag såg var sant.
- Nej det är helt riktigt. Så gör man definitivt inte. För min del spelar det ingen roll men jag tror inte deras män skulle säga detsamma. Du bör nog radera den om du inte redan gjort det.
- Jag har den här i mobilen, sa Martin.
- Har ni tittat på den, frågade jag.
- Martin har tittat flera gånger, sa Astrid och blinkade åt Martin. Jag tror bestämt han gillade den.
- Inte du, frågade jag.
- Ah jag vet inte riktigt eller jo det gjorde jag nog.
- Har ni blivit filmade någon gång, frågade jag. För rättvisans skull borde jag ju få se, sa jag med ett skratt.
Det blev tyst en lång stund. De såg på varandra.
- Vi har pratat om det, sa Martin. Visst vi har filmat varandra men...
- Ni vill att någon annan filmar, frågade jag.
- Kanske att någon mer också är med på filmen, sa Martin och rodnade kraftigt.
- Vad säger du Astrid, frågade jag.
- Tål att tänkas på men det kanske vi redan har gjort, sa hon. Vi kanske ska gå in? Martin börjar filma om du inte vill dra dej ur?
- Ingen brådska, sa jag, jag bor rätt nära.
Martin fick fram en mindre systemkamera och ett stativ. Med lite fummel lyckades han få ihop dem. Jag och Astrid satte oss på sängkanten och drack ur det sista ur glasen.
Astrid ställde undan glasen. När hon kom tillbaka reste jag mej upp och tog henne i min famn samt kysste henne i pannan. Hon drog sej upp och gav mej en lång kyss på munnen. Jag lät mina händer glida neråt mot hennes fasta stjärt och tryckte henne emot mej. Martin stirrade storögt på.
Jag ställde mig bakom henne och vände hennes ansikte mot kameran och knäppte långsamt upp hennes blus. Hon pressade sej bakåt emot mej.
Jag drog av henne blusen och smekte över hennes bh. Hon knäppte av den och lät den falla.
Hennes bröst var ganska små men underbart runda och fasta. Små väldigt styva bröstvårtor. Kunde inte motstå att kyssa dem. Hon suckade lätt.
Fortsatte neråt medan jag knäppte upp hennes korta kjol och lät den falla. Ett par minimala vita spetstrosor var nu allt hon hade på sej. Motstod frestelsen att dra av dem direkt. Istället började jag smeka henne som om jag skulle ha smort in henne med solcreme ungefär som jag velat göra med kvinnan på stranden. När min hand till sist gled ner över hennes trosor så tryckte hon den mot sitt underliv. Det kändes varmt och fuktigt.
Jag lyfte upp henne på sängen och drog av henne trosorna. När jag långsamt kysste mej uppåt längs hennes ben såg jag i ögonvrån att hon smekte sej själv över brösten samt ner mot underlivet.
När jag kom ända fram så tryckte hon mitt huvud hårt mot underlivet. Jag slickade och kysste varje del omsorgsfullt. Omväxlande hårt, eller mjukt och långsamt, både länge och väl.
Kände att hon började andas lite oregelbundet samt att röra underkroppen lite ryckigt. Hon höll på så säkert ett par minuter men slutade helt plötsligt att andas och spände upp kroppen i en båge. Hon skakade till ett par gånger och sjönk sedan ihop.
Jag gav henne en lång kyss och reste mej upp.
- Min tur att filma, sa jag till Martin. Din tur...
Det tog inte många sekunder för honom att få av sej sina kläder. Att han gillat det han sett gick inte att ta miste på.
Astrid mer eller mindre knuffade ner honom på sängen. Några rejäla sug men sedan satte hon sej grensle över honom och började rida hårt och tungt. Båda knullade som besatta uppenbarligen rejält uppkåtade av situationen. Efter ett tag så klev Astrid av och ställde sej på knä med ansiktet vänt åt mitt håll. Martin ställde sej bakom och tryckte in kuken så hårt att Astrid höll på att åka ner från sängen.
Hon såg på mej som att hon ville att även jag skulle delta i leken så jag klädde långsamt av mig. Helt naken stod jag nu framför henne. Både Astrid och Martin tittade på min nu ordentligt hårda kuk. Jag tvekade lite först men Astrid sträckte ut ena handen och grabbade tag i kuken och drog mej emot sej.
Hon tog verkligen hela. När Martin tryckte på hårt lät det nästan som om hon skulle kvävas men hon visade inga tecken på att sluta.
Orgasmen kom helt överraskande. Denna gång betydligt våldsammare och med ett långdraget stön. Astrid la sej på rygg med uppdragna ben.
- Kom, ta mej, sa hon och såg helt kåtdimmig ut.
Det var naturligtvis inget att fundera på. Kuken gled in lätt men hon var härligt trång. Martin låg bredvid och runkade. Han flyttade närmare så att Astrid kunde komma åt att göra det istället. Tydligen hade han varit rätt nära redan tidigare för ganska snart stönade han till och sköt en rejäl sats upp på Astrids mage. Jag klarade möjligen ett par minuter till där Astrid verkligen manade på mej. När jag drog mej ur satte hon sej upp och runkade frenetiskt. Det kändes som jag skulle explodera vilket jag också gjorde. Satsen rann ner från hennes ansikte och droppade ner på hennes bröst och mage.
- Detta blir något att visa släkten när ni kommer hem från semestern, sa jag.
Båda skrattade.
- Vi kanske ses i St Tropez om två veckor. Ni har ju mitt nummer, sa jag när jag slutligen gick hem till mitt tält.
- Man vet aldrig, svarade Astrid med ett leende.
Innan jag somnade tänkte jag vilken fullständigt galen dag. Nu har jag förbrukat all tur på sexfronten för flera år framöver.
Så blev det lyckligtvis inte...