ensam och våldtagen

Jag har alltid varit den typ av person som gör det rätta. Jag var aldrig i fara och alltid försiktig och medveten.

jag visste att det hade hänt många unga kvinnor men jag trodde aldrig att jag skulle bli en av dom .

Efter några timmar av shopping gick jag och min bästa vän på en fin restaurang i gallerian.

Jag beställde ett glas vin och min vän en grön-äpple martini.

Under hela måltiden, märkte jag att hon inte drack så mycket av hennes martini.

så jag ryckte bort det och tänkte att hon kanske inte var på humör.

Jag beställde ett till glas vin och nu hade jag druckit två glas på tre timmar, vilket skulle ha en liten effekt på mig.

Men den här gången blev det inte så, och jag minns inte att jag lämnade restaurangen.

När jag vaknade befann jag mig på ett hotell i en säng, naken och ensam. rummet var i total oordning, jag hade ingen aning om vart jag var.

Det sista jag minns var att jag var på restaurangen med min vän, jag gick sakta upp ur sängen och började leta efter mina kläder.

Det var som en dröm.

Det kändes som jag var under vatten.

Jag hittade de flesta av mina kläder i en hög vid dörren, men vem skulle jag ringa ? mina föräldrar skulle bli rasande och jag kund inte berätta vad som hänt.

Jag visste inte ens vad som hände.

Men jag var tvungen att ringa någon.

Sedan började det hela sjunka in och mitt huvud blev klart.

Det hände mig !

Jag hittade min väska i badrummet, sträckte mig efter min mobiltelefon och ringde min mamma.

Jag hade ett missat samtal från henne på mobilen sedan tidigare,min mamma frågade mig vart jag var, och allt jag kunde säga var ``mamma jag vet inte``.

Jag skrek i telefonen och började gråta.

Det var allt klart.

Jag hade blivit våldtagen och mitt liv skulle aldrig bli som förut igen.

Min mamma gjorde sitt bästa för att lugna ner mig och coachade mig genom denna hemska situation.

Hon lade sedan på och ringde polisen.

Jag satte mig ned i hallen och grät.

Jag ville desperat att detta bara var en dröm, men det var det inte. Snart kom polisen och jag togs till ett annat rum för en fysisk utverdering.

Jag hade bulor och blåmärken på min hals och min rygg.

Jag fördes senare till kvinnans kliniken på sjukhuset för en komplett våldtäkt fysik.

Mina föräldrar var väldigt positiva till allt detta, de sa hela tiden att det inte var mitt fel och att jag inte hade gjort någonting fel alls.

Jag var bara ett offer för ett fruktansvärt brott.

Senare bestämdes det att jag hade blivit drogad, och min vän visste vart jag var hela tiden.

Hon hade lämnat mig ensam på hotellet med 2 män som vi träffade

på restaurangen.

Hon trodde att jag var säker och att jag bara behövde sova av mig ruset.

Om våldtäkt händer dig eller någon du känner så vet du att det finns hjälp att få.

Men du måste be om det, och jag har folk som jag litar på och som är där för att hjälpa mig när jag behöver en axel att luta mig mot :)

Det är nu 17 veckor sedan jag blev våldtagen, och jag känner mig starkare än jag gjorde förut men det känns som att jag aldrig kommer vara samma person som jag var innan det hände.

I början var det svårt att tro att det var jag som hade blivit våldtagen, och försökte lägga det i baksidan av mitt sinne.

Jag insåg efter att det var en vanlig reaktion.

Jag var i förnekelse.

Jag kunde ha varit ett offer men jag är ochså en överlevare.