Det var sen lördagsnatt när jag klev ombord på nattbussen ut till den sömniga förort där jag bor. Det var i början av juni och stan var översållad med skränande studenter av allehanda slag, som alla var av den uppfattningen att fy fan vad de var bra och att alla människor omkring dem hade ett behov av att få reda på det. Några av dem satt längst bak i bussen och småskränade lite i största allmänhet. Det finns ett slags mental vattendelare mellan de som är dumskallar och de som inte är dumskallar. De senare vet när festen är över, grabbgänget längst bak tillhörde den förstnämnda kategorin.
Min blick vek bort från skränfockarna och sökte efter en sittplats. För ett ögonblick stannade blicken upp vid en ung studentska. Hennes ögon mötte mina och dröjde sig kvar någon millisekund innan de åter såg ut genom fönstret, eller snarare såg på ingenting. Det var fullt förståeligt. Jag var en påtagligt tunnhårig man på femtio år, med en minst lika påtaglig gubbmage och med kroppen iklädd ett synnerligen ospännande emballage ifrån Dressman. Det fanns alltså ingenting för en ung studentska att vila ögonen på.
Trots en tilltagande gubbsjuka hos mig så fanns det inte så väldigt mycket att betrakta för mig heller. Förutom den obligatoriska studentmössan så bar den unga kvinnan en cerise top och en mycket kort kjol i samma gräsliga färg. Ovanpå detta tronade en gammal vit och kortärmad kavaj som förmodligen varit modern på åttiotalet. Jag hatade de där midjekorta kavajerna med uppkavlade ärmar redan då. På henne såg den missformad och malplacerad ut med sina stora axelvaddar, men jag förmodar att hon tyckte att den gamla kavajen skulle matcha hennes vita, snedgångna och nu rätt fläckiga pumps. Hon var en högst reguljär ung kvinna med en kladdig och överdriven sminkning i ett ordinärt ansikte ovanpå en ordinär kropp, en förortsflicka som försökt göra sig fin. Detta hade hon inte lyckats med.
Efter en händelselös färd, med undantag för några sporadiska utrop ifrån dumskallarna längst bak, så gjorde bussen den sväng som signalerade till mig att jag snart var framme. Jag reste mig och gjorde mig beredd att gå av. Plötsligt hörde jag en ung kvinnoröst som skrek: ?FA-AAAN! DET ÄR FEL JÄVLA BUSS!!?. Jag såg åt den unga studentskans håll och mötte en yrvaken och en smula rödögd blick. Hon hade tydligen klivit på fel buss och sen också somnat. Hon stapplade mot utgången och krockade med mig, mumlade fram en halvhjärtad ursäkt och närmast föll av bussen. Jag tog några snabba steg framåt när jag klivit av så att hon inte skulle springa in i mig igen.
Jag började i sakta mak gå mot den cykelväg som ledde ifrån busshållplatsen och hem till mig, då jag hörde hennes röst igen: ?Du, eh, hallå!?. Jag vände mig om och sa i frågande tonfall: ?Ja??. Hon tog några steg mot mig på sina ostadiga kalvben och sa: ?Du vet inte ifall det finns nån toa här, va??. Jag sa henne att det inte fanns någon, utom i centrumet, men att den förmodligen var stängd på grund av att den vandaliserades i stort sett varje helg. Hon hade ett plågat ansiktsuttryck, så jag förstod att det nog var rätt bråttom för henne att hitta den där toaletten.
Jag talade om för henne att hon kunde låna min toalett och att jag bara bodde några hundra meter fram längs cykelvägen. Hon såg, fullt förståeligt, rätt misstänksam ut, men hon såg ännu mer skitnödig ut, så efter bara några sekunders tvekan slog hon följe med mig. Jag sneglade på henne. Hon såg trött, halvfull och alltmer desperat ut. Bara några meter ifrån min port så skrek hon ?FA-AAAN? ännu en gång. Hon gjorde en klumpig rörelse med högra handen in under sin korta kjol, antingen i ett försök att rädda trosorna och kjolen undan det som nu strömmade ur henne, eller så försökte hon på något sätt fånga upp det bruna flöde som nu börjat rinna ner längs hennes ben och börjat fläcka de redan tämligen solkiga pumpsen.
Till råga på allt så snubblade hon till. Hon var i kraftig obalans på alla tänkbara sätt. Hon höll nästan på att falla på ändan och när hon försökte balansera upp kroppen så for hennes bajsfyllda hand upp i en rörelse mot himlen, vilket fick till följd att det tämligen lösa bajset for upp som i en båge och sedan regnade ner i hennes ansikte och över hennes cerisa top och kjol. Eftersom jackan halvt om halv hade fallit av henne så undkom den nästan det bruna regnet helt. Som genom ett under landade heller inget bajs på hennes studentmössa. Den var alltjämt skinande vit.
Jag fick en nästan obetvinglig impuls att skratta åt den bisarra scenen, men hennes förtvivlan gjorde att jag behärskade mig. Istället gick jag fram och tog av henne jackan, som nu delvis hängde på hennes rygg, för att rädda den undan det bajs som nu sipprade ner längs framsidan av hennes kläder. Hon såg ut som en brun- och cerisefärgad zebra. Hon hade börjat gråta och försökte dels dölja sitt gråtande ansikte med händerna, dels torka tårarna, vilket bara fick till följd att hon fick ännu mer bajs i ansiktet. Hon stod där, kladdig, stinkande, gråtande, fullkomligt utlämnad och hjälplös.
Med hennes jacka i ena handen och hennes bajsiga lilla hand i den andra ledde jag henne mot porten, låste upp och gick in. Jag hoppades verkligen att ingen överdrivet morgonpigg granne skulle öppna dörren och se mig tillsammans med den bajskladdiga och opassande unga studentskan. Men vi lyckades ta oss in i hissen och in i min lägenhet osedda, tack och lov. Utan vidare omsvep ledde jag in henne i badrummet. Hon lät sig ledas som en lydig hund. Hon var närmast apatisk. ?Ställ dig i badkaret? beordrade jag henne och hon gjorde som jag sagt utan att protestera.
Jag tog av henne studentmössan och slängde ut den i hallen, där också jackan nu låg. ?Ta det lugnt, lilla vännen, jag ska fixa det här? sa jag till henne. Hon tycktes inte reagera på tilltal utan stod bara där i mitt badkar, ynklig och darrande. Jag tog av hennes top och kjol, samt hennes fullkomligt nerbajsade bomullstrosor. Hon reagerade inte över något jag gjorde, utan bara lät det ske. Jag vände mig om och sträckte mig efter lite toapapper, för att torka bort det värsta. När jag vände mig om igen så tittade hon mig stint i ögonen. Jag kunde för mitt liv inte lista ut vad den blicken försökte säga mig, men jag kände hur mitt hjärta började slå allt tyngre.
Jag blev tvungen att vända ner min egen blick, för hennes blick var så intensiv, så outgrundlig att jag inte visste hur jag skulle reagera. Jag böjde mig fram mot henne, försökte vända lite på henne så att jag skulle komma åt hennes totalt nerkletade stjärt. Plötsligt tryckte hon sin överkropp intill mig över badkarskanten. Hon tryckte sitt ansikte intill mitt bröst och grät igen. Hennes tårar löste upp det nästan torkade bajset i hennes ansikte och det fläckade min ljusblåa pikétröja. ?Men vad gör du, gumman, nu blir ju jag också kladdig?!? sa jag. Hon svarade inte, utan tryckte sig bara ännu tätare emot mig.
Mitt hjärta slog nu hårt i bröstet. Jag kände hur jag började hårdna i byxorna. Jag hade levt utan beröring så länge. Jag tog av mig min solkade tröja och lät också mina byxor och kalsonger falla. Jag kastade bort toapappret i min hand och klev in i badkaret, ställde mig intill henne och famnade henne hårt. Jag sträckte mig ned och smekte hennes bajsiga lilla stjärt. Nästan omärkligt gled mina fingrar in den kladdiga sörjan, letade sig in i hennes stjärt, gled in och ut, först ett finger, sedan två och till sist tre. Hon svarade mig genom att jucka mot min hand.
Jag kände hennes lilla hand leta efter en väg in i mig, men min stjärt var torr. Jag spottade i min fria hand och fuktade mig själv därbak. Hennes fingrar letade sig åter in i mig, den här gången mer framgångsrikt. Hennes fingrar och hennes hand var så spensliga. Det kändes som om hon kom väldigt djupt in i mig. Hon var också så mycket kortare än jag och stod mer i rätt höjd än vad jag gjorde.
Jag kände att hon nuddade vid mitt bajs och förstod först nu att jag faktiskt var rejält nödig. Det hade varit så många intryck att jag liksom förträngt det. Hennes fingrar stannade inte utan tycktes vilja fortsätta upp, som om de ville möta mitt bajs på vägen. Jag krystade och hennes lilla hand följde med det ut. Det var förvisso ett hårdare bajs än hennes, men ändå rätt krämigt. Jag kände hur hon fångade det med sin kupade hand. Hon började smörja mitt bröst och min stora mage. Hon tryckte sitt ansikte mot mig, gosade runt i det. Hon sträckte åter sin arm runt mig och sin hand mot min stjärt och jag släppte ut lite i taget, så att hennes lilla hand kunde fånga det och smörja mig.
Jag kände hur hon också krystade, jag fångade det stinkande flödet så gott jag kunde i handen, lät det färga och fukta oss båda. Vi kysste varandra med kladdiga ansikten, små stänk av bajs följde våra tungor in i och ut ur varandras munnar. Brunfärgad saliv rann i våra mungipor. Vi gned oss mot varandra nästan friktionslöst, eftersom vi båda var så väl inoljade i bajs. Efter ett långt tag så vände jag henne mot den kaklade väggen och bad henne böja sig framåt, med stjärten ut mot badkarskanten. Hon var rätt kort, så jag klev ut ur badkaret och förde sedan hennes stjärt mot mig. På det sättet kom jag i rätt höjd. Jag fortsatte att tänja hennes bajskladdiga stjärthål och förde sedan in min lem i det härliga kladdet.
Jag knullade henne lite grann ifrån sidan så att jag kom åt att smeka hennes underliv. Gradvis kom vi in i takten. Jag tryckte på hårdare och hårdare i hennes stjärt, gled i bajs och saliv, medan min hand rytmiskt bearbetade hennes kön. Hon började flämta allt högre och gnydde plötsligt till, samtidigt som hon tycktes bli alldeles darrig på benen. Jag kände att jag själv också var nära. Jag kände det som om benen knappt ville bära mig, jag kände hur ansiktet liksom började dra ihop sig. Jag nästan skrek till henne: ?Vänd dig om, fort!!? I ett slags cirkulerande och fallande rörelse positionerade hon sig på knä för att ta emot mig. Hon han precis omsluta mitt bajsiga ollon innan jag sprutade i hennes mun.
Hon drog bort sitt ansikte. Hon tittade upp mot mig med vidöppen mun. Jag såg min sperma ligga på hennes tunga. Jag lyfte upp henne och kysste henne. Smaken av bajs och sperma blandades i våra munnar. Vi stod länge, länge och kysste varandra, smekte varandra, drog ut på den här stunden som om det var den sista kärleksstund vi någonsin skulle uppleva.
Men det var det inte. Vi blev ett par i lönndom under den sommaren. Hon ville inte att någon skulle veta att hon var ihop med en gubbe. Men vi träffades så ofta vi kunde. Jag minns särskilt en utflykt vi gjorde till ett lantställe som en vän till mig ägde. Det var där vi blev gränslösa med varandra. Vi gick nakna hela den veckan. Ifall vi låg på klipporna vid vattnet och solade så brukade vi kissa och bajsa på varandra när vi blev nödiga, ända tills flugorna blev för jobbiga, då gick vi ner i vattnet och tog bort det värsta. Jag tror inte att någon av oss använde varken duschen eller toaletten, den där ljuvliga sommarveckan. Vi levde liksom i ett slags rus, berusade av varandras kroppar.
Det fanns ett stort våtrum med dusch i en liten bastu som låg alldeles intill badklipporna, där var vi när kvällarna blev för kalla. Men en kväll, när det föll ett varmt sommarregn så gick vi ut i regnet efter vår kladdiga älskog. Vi låg där på klipporna, nyknullade och lyckliga och lät det varma regnet skölja våra kroppar rena. ? Det kunde också hända ibland att vi tappade kontrollen när vi satt och åt. Då kunde det hända att vi stoppade bajs i munnen på varandra, kissade i varandras glas, lät mat, kiss och bajs blandas om vartannat. Vi blev gränslösa, fullkomligt gränslösa.
Till hösten tog allt slut. Min lilla studentska skulle gå på universitetet i en annan stad. Vår kontakt glesnade alltmer. Jag fick den uppfattningen att hon hade träffat någon annan, förmodligen en ung lovande student. Men jag undrar ifall hon någonsin igen fick uppleva det som vi båda hade. Jag bär känslan av henne med mig i händerna vart jag går, jag bär hennes dofter i min näsa, hennes smaker i min mun. Jag känner ännu hennes tunga och fingrar som längtar och letar sig in i mig. Jag vet inte ifall hon ännu bär på minnet av mig, men jag vet att jag kommer att bära henne inom mig så länge jag lever. Jag betvivlar att jag någonsin kommer att känna mig så fri igen som jag gjorde med henne, den där underbara sommaren.
Kladdfarbrorn