Jag vet inte vem jag är längre.
allt va så klart, så tydligt, visuallistiskt, realistiskt på gränsen till
surrealistiskt inbillande vid tråden till verklighet. Vilken bisarr
känsla.., vad man kan ha sig för visioner av dig. i varje umgänge är djävulen
med i bakgrunden och väntar.. tålmodigt.
Rasta. han behöver gå ut så han kan komma in. sängen? nej soffan.. hinner
inte.. golvet. Min man. där. här hon tänker, en best på fyra, klockan kvart
över tre. flås. nej. still.
Duktig. Mina behov och behag! en slav. en slyna i medvetandet smutsig i
hennes huvud. reflektion av verkligheten... över henne... i henne... bakom
henne... jag ser henne? gå runt henne... inte där... se henne... håret. rakt..
ta henne. oskyldig framför världen, medveten om sig själv. jag vill... inte?
klockan... sent... tid e lag... jag känner det i ådrorna. i blodet. i mig... henne.. hon!
Se natten är aldrig still. Inte för henne. Inte för mig. Inte för
honom. Hon har den i sin hand med kapacitet utöver det absurda. Onormala
och smutsiga. Det vidriga det sjuka och illamående. det skruvade, motbjudande,
vedervärdiga och stötande. Kallsvettande rysningar. jag kan inte titta, jag kan
inte sluta se på hennes hud mot päls... rocken faller. underbart... äckligt....
hon är där. Ta på honom? tungan.. ja.. in där.. där och runt, och över och
under..
jag kan inte titta men kan inte sluta se hur hon tar hans huvud.. smeker..
frustration... tung andning.. canis.. stryker sina fingrar över hans huvud... greppa tag...
vrider sitt eget.. händerna mot väggen... vänder sig.. vänd dig!..
avskyvärt... hur han har henne... hur hon ger sig över... sådär...
frivillig... penetrerad... full.. doppandes.. så otäck, så djurisk, så gräslig,
så avskyvärd, så skamlig.......... så vacker...