Tre personer vinglade fram i bredd på trottoaren, Linda i mitten med en kavaljer i varje arm. Klockan närmade sig midnatt och även om det bara var onsdag så hade jag föreslagit att vi skulle dra vidare. Lillördag, ju! Och eftersom vi redan var ganska tankade så spelade det väl ingen roll ifall vi tog oss ett glas till, det rörde sig liksom på marginalen och morgondagen skulle bli lika jobbig oavsett. Eller?
Eller, sade Wille, så kan vi ju faktiskt... Ja, gå hem till mig. Typ.
Och med typ så menar du efterfest, sade Linda. Eller?
Antingen eller, sade Wille. Kierkegaard. Har ni läst honom?
Jag drog min vanliga harang om att Danmarks främsta bidrag till filosofihistorien inte hette Kierkegaard utan Kirkegaard och trots de många likheterna (död i fyrtioårsåldern, egenartat författarskap, tankarna rörande den privilegierade människans plats i världen och så vidare) så är det skillnaderna som är avgörande. Och att Ole Lunds litterära produktion var långt mycket rikare, i alla aspekter, än den gode Sörens.
Ni ska läsa Roberto Bolano, sade Linda. En roman som heter Los detectives salvajes, det är möjligt att den finns på engelska ifall det nu är så att ni är så fattiga att ni inte behärskar det enda sanna världsspråket... Förresten så hoppas jag att den kommer ut på svenska, det vore den väl värd. Boken, alltså. Den innehåller allt man behöver veta om poesi. Och om Mexico.
Ungefär sådär hade vi suttit och babblat hela kvällen på Bleckan. Kultiverat och intellektuellt. Men precis som i mitt fall så tror jag att Wille ibland kände sig en smula osäker, vi gillade ju båda att diskutera och så men vi var inte precis några litteraturexperter... Till skillnad från Linda som hade rätt många akademiska poäng och, vad jag förstod, även hade undervisat. En annan har egentligen inte mycket att bidra med, jag har visserligen alltid haft en massa yviga idéer men det är faktiskt rätt vanligt att jag säger något och sedan omedelbart ångrar mig, skulle ha hållit klaffen... Och jag skäms för mitt usla självförtroende.
Det var en kall natt, hösten hade kommit på allvar och om man tittade upp mot hustaken så anade man en massa tindrande stjärnor på den svarta himlen. Jag hade ingen mössa fast det var inte så farligt, fyllan gjorde att jag knappt märkte av kylan. Wille var på ett strålande humör, precis som Linda, jag tyckte om att höra dem skratta och skoja. Linda höll mig hårt under armen, hon närmast skuttade fram och verkade vara riktigt på hugget.
Men har du tillräckligt med sprit hemma då, sade Linda och lade pannan i bekymrade veck.
Självklart, du om någon borde väl ha koll på hur välutrustad jag är, sade Wille och gjorde honnör. Alltid redo!
Och så garvade de igen. Linda började prata om att hon generellt sett föredrog alkoholister framför nykterister, Wille började noggrant räkna upp samtliga droger (legala såväl som illegala) han hade haft förmånen att prova genom åren och jag tänkte på Ole Lund Kirkegaard och inom mig började jag formulera en utsaga om vikten av att fly den så kallade verkligheten men jag avstod från att säga den högt.
Väl hemma hos Wille satt jag i en fåtölj och drack Cuba libre. Jag sade inte så mycket utan ägnade mig främst åt att iaktta turturduvorna... De var fortfarande ganska uppspelta och kladdade på varandra hela tiden. För mig själv så försökte jag bena ut läget: Jag var alltså kär i Linda. Hon var tillsammans med Wille sedan mer än ett år tillbaka. Han som råkade vara min bästa vän.
Besvärligt var ordet, sade Bull. Jag fick en känsla av att vara tillbaka på skolgården igen, mindes plötsligt alla jobbiga situationer man ställdes inför och som man omöjligt kunde hantera... Och tänk att vi inte hade ändrat oss särskilt mycket sedan vi var barn... Trots att både Wille och jag var fullvuxna och hårt arbetande män, med personalansvar och bostadslån och schemalagd semester, så hade vi ändå inte kommit särskilt långt här i livet. Åtminstone inte jag.
Den där ständiga konkurrensen... Det jobbigaste med Wille var ju att han faktiskt var ganska smart, vilket kanske var svårt att tro om man stötte ihop med honom vid en bardisk sent om natten, till exempel. Men han var en läsande och reflekterande person. Tyvärr för mig då, eftersom det var intellektuellt som jag möjligtvis hade en ärlig chans att ligga före honom. Annars var Wille bättre än mig på det mesta: mycket starkare (såklart, han var ju nästan en decimeter längre och minst 15 kg tyngre), han var en bättre skidåkare, fiskare, bilförare... Och han tjänade rätt mycket pengar, dessutom. Karlen hade inte ens vett att vara tunnhårig.
Mitt enda försprång var åldern, det där halvåret jag hade till godo spelade ju en viss roll när man var liten och självklart var det en triumf för mig att jag var först med att lyckas ta körkort. Men den fördelen försvinner med åren, det finns en gräns någonstans där det är den som är yngst som plötsligt är den självklara vinnaren. Och ändå, sist och slutligen, när allting ställs på sin spets: jag skulle kunna göra vad som helst för Wille och jag är trygg i min förvissning om att det var ömsesidigt. Han var ju min allra finaste kompis. Vi hade alltid så kul tillsammans och jag tyckte så himla mycket om honom.
En annan gång kanske jag klarar av att redogöra för vad som hände honom. Det här ska ju föreställa berättelsen om Linda.
Nåväl. Det blev i alla fall så den där kvällen, en gång för många år sedan, att Wille fick en mycket speciell glimt i ögat och att Lindas kinder var rosigare än vanligt. De satt i soffan och nojsade, Wille viskade något i Lindas öra och hon började fnissa, sedan lösgjorde hon sig ur hans grepp och studsade upp på golvet. Wille försökte hålla fast henne men hon knuffade tillbaka honom ner i soffan, ganska hårdhänt.
Ah, du kan väl strippa, sade Wille, kom igen nu...
Nä, skärp dig, sade Linda, fy fan vilken jävla snuskhummer du är...
En ängel skred sakta genom rummet. Jag höll krampaktigt i mitt tomma glas. Linda tittade på mig och jag visste inte vart jag skulle ta vägen, jag försökte snegla på Wille för att utröna vad det var frågan om men han bara flinade. Linda suckade och ryckte på axlarna. Sedan klädde hon raskt av sig och blev stående i givakt mitt på golvet, utan en tråd på kroppen.
Jaha, sade Linda och sköt fram underlivet, och vad har vi här då? En fitta, minsann. Orakad och jävlig. Pull, pull, pull... Och titta här, ett par vissna pattar. Det är ju skandal, får man verkligen se ut så här. Och den här fläskröven, det borde fanimig vara kriminaliserat. Ty kvinnans främsta plikt är att behaga mannen, inte sant?
Du är så jävla läcker att jag håller på att bli tokig, sade Wille.
Han hade dragit ner brallorna och satt och onanerade i soffan. Jag satt blickstilla i min fåtölj och visste inte vad jag skulle ta mig till, det ilade i hela kroppen på mig... Linda gick fram till mig och satte sig i mitt knä. Hon slog armarna om min hals och tryckte sin kind mot min.
Jag föredrar Anton framför en snuskpelle som du, sade hon och lipade åt Wille.
Ojojoj, vad jag är kåt på dig, sade Wille, du är den sexigaste tjej jag någonsin har, ja, herregud min skapare...
Själv sade jag ingenting. Linda var så varm och go. Jag började sakta smeka henne över ryggen, hennes hud var så förunderligt len och det mjuka hullet neråt midjan till var ljuvligt att klämma på.
Och jag är kåt på Anton, sade Linda och kysste mig.
Hennes tunga cirklade runt min. Det pirrade liksom överallt: Linda naken i min famn, Willes erigerade lem och att han tittade på oss när vi hånglade... Och jag kom att tänka på det där tillfället då jag av misstag hade berättat för Linda att jag älskade henne, det hade hänt på Kvarnen en gång strax före stängningsdags och Linda hade då sagt: du är allt lite dum, du. Och hade hon gett mig en puss. På kinden. Wille hade stått bredvid och hört alltsammans, han hade garvat och skakat på huvudet... Men nu satt vi här och vänslades. Det var nästan lite svårt att fatta.
Wille reste sig ur soffan och slet av sig paltorna, sedan gick han fram till fåtöljen där vi satt och han sträckte ut handen mot Linda, hon fattade den och Wille drog henne på fötter. Linda tog i sin tur tag i mig och vi gick på rad in i sovrummet, som om det vore långdans. Linda hjälpte mig med kläderna och sedan kröp vi ner i Willes säng, den var inte jättebred så vi fick tränga ihop oss med Linda i mitten. Hon låg på rygg med ett stånd i varje hand och hon runkade oss mycket långsamt.
Vem ska jag ta först, mumlade Linda i mitt öra, nu vart det ju som nästan svårt att välja...
Börja med Wille, viskade jag.
Linda kysste mig, sedan vände hon sig mot Wille och började suga av honom. Jag smekte Lindas höft och skinka samtidigt som jag njöt av att höra Wille stöna. Ena handflatan lät jag vila på Lindas rygg, jag ville känna hennes rörelser, hur hon rytmiskt sänkte och höjde huvudet för att låta Willes kuk glida in och ut mellan hennes läppar.
Åh gud, det är så skönt, grymtade Wille. Jesus, Mary Bell och de sju dvärgarna, åh, nu kommer jag...
När Wille hade stillat sig så gjorde Linda en helomvändning i bingen för att kunna ägna sig åt mig. Jag rös i hela kroppen när vi kysstes, vetskapen att hon bara ett ögonblick tidigare hade svalt min väns utlösning gjorde mig helt jävla tokkåt... Och när hon började slicka i sig försatsen samtidigt som hon smekte mig så insåg jag att det här skulle inte bli någon utdragen föreställning... Linda sög min kuk så mjukt och känsligt, hennes tunga snirklade sig runt ollonet, hon kupade handen om min pung och pillade på alla sköna ställen där nere. När det gick för mig var det nästan så det svartnade för ögonen. Eftersom jag var lite borta så uppfattade jag inte allt men jag tror att Wille kysste Linda medans hon ännu hade min säd i munnen.
Sedan var det damernas. Wille slickade Lindas fitta medans jag tog hand om tuttarna. Den där härliga tyngden i handen, skvalpigt liksom... För att inte tala om den knottriga bröstvårtan, ett stort och styvt hallon som var underbart att suga på. Vi fick jobba ganska ordentligt men när det väl var dags så kom Linda gång på gång, hon bet hårt i kudden och drog mig i håret, till sist kved hon att det räckte, att hon inte orkade mera... Därefter blev det en paus då vi bara låg och gosade, jag hade Lindas ena arm tryckt tätt intill mitt bröst. Efter en stund mumlade Wille att han var törstig. Jag påpekade att jag var lite hungrig.
Ja, det finns ju sushi, sade Wille. Jag hämtade en fjortonbitars för att äta innan vi gick ut men jag käkade lunch så sent... Så det mesta blev över, menar jag.
Jag slängde på mig skjorta och kalsonger och gick ut i köket. Linda gjorde sig ett ärende till badrummet och Wille följde efter mig. Kartongen stod på diskbänken.
Vafan, du kunde väl ha ställt den i kylen, sade jag under det att jag tvättade händerna i diskhon.
Såja lille vän, sade Wille, det är väl ingen fara, några timmar klarar de nog...
Färsk fisk är ett mycket känsligt livsmedel, sade jag. Och kan du inte vara snäll och ta på dig någonting?
Herregud, i mitt eget hem, sade Wille.
Men han gick och hämtade en morgonrock och när han var tillbaka så tog han en rulle.
Det är ju inget fel på de här, sade Wille. Smakar det inte bra?
Jo, det kanske det gör, sade jag. Men ska du verkligen äta med den där handen.
Wille suckade och himlade med ögonen. Linda gjorde oss sällskap i köket, hon var helt naken och bad att få en räka om det fanns någon.
Akta, han är sur, sade Wille. Och det är bäst att du drar in muttan för han måste få äta ifred, utan att bli störd av en massa kroppsligheter.
Jag är inte sur, sade jag, men bara för att man inte vill blanda mat och sex...
Nämen ojdå, sade Linda och drog mig i örsnibben. Då är det väl säkrast att vi lyder herrn.
Wille bara skrattade, alldeles utan anledning om ni frågar mig.
Det bästa sexet är ju oralt, viskade Linda i mitt öra.
Håller helt med, mumlade jag. Och just därför...
Linda trängde sig innanför Willes morgonrock och sedan åt de sushi som Lady och Lufsen äter spaghetti. Jag tittade ut genom köksfönstret och betraktade fullmånen som sken på hustaken. Wille hällde upp konjak till alla men spriten tog tydligen fel på somliga för de började larva sig något alldeles oerhört. Linda smorde in fittan med jordgubbssylt och Wille lät sig väl smaka, han knöt upp morgonrocken och bredde Nutella på kuken vilket Linda uppskattade... Därefter fortsatte han med majonäs men det var tydligen inte lika gott. Sedan tyckte Linda att vi skulle runka bulle men det enda som fanns var Mariekex. Wille lade ett kex på bordet, formulerade en Göteborgsvits och började onanera.
Kom igen Anton, du ska också vara med, sade Linda. Och den av er som kommer tvåa måste dela kexet med mig.
Tillvaron kunde inte bli märkligare så jag gav upp, svepte konjaken, drog ner kalsongerna och ställde mig intill Wille. Han lade armen om mina axlar och självbefläckelsen tog fart.
Vänta lite, sade Linda. Vet ni vad som är ännu bättre, ett hårdkokt ägg! Sperma på hårdkokt ägg, det är ju godare än Kalles...
Bra idé, sade Wille. Det har jag aldrig provat, vi kan väl dela på ägget. Eller ska vi koka varsitt.
Jag sade ingenting, det var liksom redan för sent, partyt hade spårat ur för länge sedan. Linda smorde kanten av mitt glas med blygdläpparna och serverade mig hennes egen variant på Margarita. Och medan Wille kokade ägg så rotade Linda runt i kylen, hon försökte hitta något som skulle passa bra att marinera i fittsaft men det verkade inte vara så lätt.
Det får ju gärna vara lite skönt också, sade Linda och tog fram en halv gurka som hon måttade storleken på samtidigt som hon blinkade åt oss.
Vad fan säger kvinnan, sade Wille.
Nu var det min tur att skratta, hur kunde han vara så lättstött. Det var ju ett skämt. Och roligt, dessutom.
Sätt er på golvet pojkar, sitt som hundar på alla fyra, sade Linda.
Jag gjorde henne till viljes men kände mig bara löjlig. Wille däremot spelade med fullt ut, han for omkring på köksgolvet och jagade sin egen svans, skällde och räckte vacker tass.
Sitt, sade Linda, nej, sitt. Fy vilka kåta byrackor.
Voff, sade Wille och flåsade med tungan hängande utanför mun när matte kliade honom bakom örat.
Linda slog sig ner på en köksstol och drog upp benen så att hon hade hälarna på sitsen. Wille höll sig framme och försökte nosa matte i skrevet men då fick han en skarp tillrättavisning. Jag tänkte att jag lika gärna kunde låta dem hållas, det kunde jag väl bjuda på. För vänskaps skull. Men det var ganska spännande när Linda lät gurkan tränga in i fittan och när hon bjöd mig att ta en tugga så accepterade jag. Sedan förde hon in gurkan igen innan det var Willes tur att smaka. Och sådär höll hon på ända tills gurkan var slut.
Skala ägget, sade Wille.
Vi runkade och stod i men det ville sig inte riktigt. Jag kände att det här kunde nog ta tid, alkoholen hade ju sin effekt också... Linda försökte hjälpa till genom att sätta sig på huk och slicka våra kulor, hennes lapande tunga var inte dum men det var ändå en bit kvar. Till sist lade sig Linda framstupa över köksbordet, med det hårdkokta ägget i stjärtskåran. Wille och jag turades om att knulla henne bakifrån och det var undertecknad som kom först, det skedde så plötsligt att jag nästan inte hann dra mig ur och det var bara en liten del av min sats som hamnade på ägget. Wille i sin tur hade bättre kontroll och sprutade precis där han skulle. Men sedan var det ändå ingen som ville äta och man kunde ju verkligen fråga sig vad det tjänade till alltsammans.
Så snart vi var tillbaka i sovrummet så ville Linda ha mera. Jag låg med ansiktet mellan hennes lår och höll tungspetsen mot klittan samtidigt som jag försiktigt gnuggade med tummen precis vid slidans öppning. Det var fint att känna smaken av nyknullad fitta och när jag började suga på klittan så skrek Linda, jag tryckte in tummen och kände hur hon krampade.
Allting blev väldigt lugnt och stilla. Jag märkte att jag behövde vila, hade nästan som lite yrsel. Tiden stannade och duntäcket kändes just sådär svalt och skönt som det ska göra.
Men så började Linda snarka mot min axel, inte särskilt högt men iallafall. Mina ögon hade vant sig vid dunklet och jag såg upp i taket, lampkroken, stuckaturen... Gardinerna var inte fördragna och månen sken på huset på andra sidan gatan, det föll en lång skugga in över sängen... Och jag lyssnade till Willes visslande andetag... Jag svettades under armarna och frös om fötterna, jag ville vända mig men det gick inte, Linda låg tätt intill mig och sedan hade Wille armen om Linda. Sängen var på tok för liten för tre personer. Det hade gått tjugo minuter, eller flera timmar, och jag var klarvaken fastän jag var dödstrött. Och jag behövde gå på muggen.
När månen hade gått ner så bestämde jag mig. Men inte förrän Dagens Industri (förihelvete Wille, jag fattar ju att det är arbetsgivaren som betalar men ändå) rasslade in genom brevinkastet tog jag mig försiktigt ur Lindas grepp och makade varsamt undan Wille. När jag satte mig upp så vände Linda på sig, hon slutade snarka men vaknade inte. Wille låg så stilla att man nästan började undra... Men det var väl konjaken.
Det slog mig att ingen av oss hade borstat tänderna. Fast jag hade ju, rent formellt, inte gått och lagt mig ännu. Jag hittade inte mina strumpor, de låg väl under sängen eller någon annanstans, i hallen fann jag ett par av Willes sockor som jag lånade.
Utomhus var det mörkt och tyst, gatorna låg tomma och staden kändes övergiven. Om inte nattbussen skulle komma snart så tänkte jag promenera för jag hade verkligen inte lust att lägga pengar på taxi. Det fanns ingen tidtabell vid busshållplatsen, någon hade eldat på hållaren och plastfickan hade smält. Om fyra timmar skulle jag vara på jobbet... Den första tunnelbanan skulle väl gå när som helst... Men vafan, det enklaste vore väl att lita till apostlahästarna. I raskt tempo så slapp man ju frysa också.
Jag tänkte på Ole Lund Kirkegaard. Han hade också traskat hemåt på fyllan en vinternatt, det hade blivit hans sista vandring... Jag satte den ena foten framför den andra. Sedan den andra framför den ena. Och därefter rullade det på av sig självt, hela den långa vägen hem.