Hej min lilla raring.
Du kanske undrar varför din gamla styvpappa har skrivit dig det här brevet, men jag känner att jag måste skriva om det som du och jag upplevde, för ibland har jag svårt att tro att det verkligen har hänt. Du får förlåta mig att brevet blivit lite långt, men jag har ingen annan att tala med om det som hänt, det är alltför förbjudet, alltför tabu. Jag måste få bekräftat av dig att allt detta verkligen skedde som jag minns det:
Redan när din mamma för första gången bjöd hem mig så gick intrycket av dig som en pil rätt in i mig. Du stod vid randen till att bli kvinna. Du befann dig i gränslandet, på mer än ett sätt. Du ingav en märklig och stark känsla av närvaro. Trots att du i många avseenden ännu var som ett barn så hade du en medveten och väldigt granskande blick. Jag fick känslan av att du såg rakt igenom mig, att du redan vid detta första ögonkast förstod hur jag reagerade på dig - och det var med en reaktion som knappast var lämplig, av en rad skäl.
Jag hade redan blivit kär i din mamma. Jag sköt därför undan min reaktion på dig, lät den omärkligt glida ner i det omedvetna. Jag tilldelade dig rollen som dotter och du tilldelade mig snart rollen som pappa. Din mamma hade inte särskilt mycket gott att säga om din biologiska pappa. Berättelserna om hans svek var många och långa. Först nu i efterhand har jag förstått att de var efterkonstruktioner. För det var ifrån honom som du hade fått alla de sidor som din mamma saknade. Din mamma var kvick, väldigt social, en genomsympatisk människa som ingen kunde säga något ont om. Men hon hade nog aldrig en enda gång i hela sitt liv tillbringat en sekund i tystnad och eftertanke.
Du hade fått all den innerlighet hon saknade. Du var antitesen till hennes lättsinne. Du och jag delade egentligen allt viktigt redan från första stund, utom det som vi var förbjudna att dela. Du kallade mig för pappa. I början tror jag mest att du gjorde det på skämt, men sen blev det en vana. Vi blev en familj och fungerade som en sådan, åtminstone tills din mamma började resa i arbetet, ungefär samtidigt som du började gymnasiet. Hon var bortrest mest hela tiden. Vardagen bestod till slut bara av dig och mig. Din mammas mellanlandningar hemmavid blev så småningom mest till ett störningsmoment. Hon kom hem som en drottning och ville ha vår uppmärksamhet. Mitt sexliv med henne bestod vid det laget bara av att jag ställde upp för att vara snäll.
Det hade jag kanske i någon mån gjort hela tiden. Jag avstod från mina fantasier, för kärlekens skull. Jag hade väl kommit med antydningar ibland till din mamma, angående mina fantasier om kiss och bajs, lite skämtsamt frågat ifall jag fick smaka när hon kissade och så vidare. Men hon hade antingen viftat bort det eller skrattat bort det och så var det med den saken. Det hände emellanåt under hennes många resor att jag lekte med mig själv bakom en låst badrumsdörr. En gång hade jag lämnat spår efter mig, en liten bajsfläck på duschdraperiet, som du förundrat ställde närgångna frågor om. Jag kände det som om jag ville sjunka ner i jorden, jag kände hur jag blev blossande röd i ansiktet. Kanske förstod du, kanske inte.
I början av mitt och din mammas förhållande inbillade jag mig att hon och jag hade en seriös relation, men gradvis förstod jag att din mammas liv inte bygger på relationer, utan på funktioner: Du var hennes dotter och jag var hennes levande dildo. Dessvärre så var jag inte den enda dildon. Jag förmodar att du minns den dagen då hon avslöjade sitt dubbelliv, samtidigt som hon tanklöst också krävde att du skulle riva upp hela din tillvaro med rötterna och flytta hem till den nya dildon och hans familj i en stad långt bort. Du blev rasande. Du hade ett år kvar på gymnasiet och alla dina vänner här. Din mammas fullkomliga självuppfylldhet var aldrig så tydlig som då.
Så hon flyttade och skrev över lägenheten på mig. Och så fanns det bara du och jag kvar. Jag hade varit din styvpappa i så många år nu. Jag trodde att jag hade blivit immun. Jag borde ha vetat bättre. Så länge som jag utgjorde en sporadisk dildo åt din mamma mellan hennes resor så fick jag ju fått visst utlopp, varvat med tysta och kladdiga onanier i badrummet, men med henne ute ur bilden så fanns bara du kvar. Du blev den som jag pratade med om allt, nästan allt. Det enda som vi aldrig talade om var den intensiva lukt av bajs som ibland fyllde ett ångande badrum efter att jag varit inlåst där, förunderligt länge, liksom att vi inte heller talade om den där besynnerliga fläcken som du en gång funnit på duschdraperiet.
En dag när jag kom hem tidigt från jobbet så var det istället du som tillbringade osedvanligt lång tid därinne, med dörren låst. Du kom ut nyduschad, med blossande kinder och med en flackande blick som tycktes undvika mig. En bajsdoftande dimma fyllde badrummet. Jag anade vagt att du kanske var som jag. Jag oroade mig mycket för ifall det kanske var mitt fel, att jag hade triggat perversa tankar hos dig, men jag kunde ju inte veta, kunde inte fråga dig. Snart därpå började du allt oftare dyka upp i mina drömmar och fantasier. Under en av mina ensamma runkstunder i badrummet såg jag dina söta små trosor ligga på tvättmaskinen. De var osedvanligt solkiga. Jag fick impulsen att lukta på dem.
Jag var redan fylld av bilderna av dig, uppfylld av dig som människa. Nu fylldes jag av dina dofter också. Jag blev häftigt och djupt kåt på ett sätt som jag inte upplevt på många år. Jag höll dina trosor över ansiktet, över näsa och mun, andades in djupt och onanerade med hårda och ryckiga rörelser. Endast vagt uppfattade jag ljudet av badrumsdörren, så uppfylld som jag var av kåthet. Gradvis förnam jag din närvaro i badrummet. Jag slet trosorna från ansiktet. Du stod bara där och tittade på mig med din djupa och outgrundliga blick. Du sa inget, utan gick bara ut. Där och då trodde jag att jag hade förlorat dig, men istället vidtog en märklig tid, en märklig dans.
Allt oftare gick du omkring i bara trosor hemma, eller i en morgonrock som du ogenerat lät glida isär. Du struntade i att stänga badrumsdörren när du gick på toaletten. Jag kunde stå och duscha och höra genom duschdraperiet hur det plumsade i toaletten när du bajsade. Något tycktes ha fallit isär i detta hem eller höll på att göra det. Snart gick vi båda omkring nakna eller halvnakna i denna lägenhet, kissade och bajsade för öppen dörr. Men vi hade inte sex. Vi kramades framför TV:n om kvällarna, smekte varandra, men aldrig på intima ställen. Det hela var stolligt. Vi visste båda vad som höll på att ske.
En dag fann jag att du hade lämnat ditt rum i kaos, med obäddad säng och kläder överallt. Jag var visserligen medveten om vårt sönderfall, men kämpade för att åtminstone upprätthålla fasaden, ett sken av familjär ordning. En smula irriterad på dig började jag bädda din säng och fann då ett par av mina allra smutsigaste kalsonger under din huvudkudde. Jag vet inte varför, men av någon anledning började jag gråta så att jag skakade. Jag hade gått omkring i en stark anspänning så länge, alltsedan din mamma försvann från oss. Jag var på väg att kapitulera.
Men det blev du som fick befria mig. En dag när vi höll på att laga mat så skulle du ta en form ur ugnen. Du skrek plötsligt till. Du sa att du hade bränt dig. Jag höll dina händer under kökskranen och spolade dem med kallt vatten. Senare på kvällen behövde du gå på toaletten. Du släppte morgonrocken på golvet och gick naken till badrummet. Som vanligt lämnade du dörren öppen. Jag hörde hur det strilade och plumsade därinne. Det var så vi hade signalerat till varandra i ett par månader nu, med nakenhet, med ljudet av kiss och bajs, eller med ett påtagligt doftande badrum. Jag hörde dig ropa: "Pappa, jag har ont i händerna, jag kan inte torka mig själv!"
När jag kom in i badrummet stod du i badkaret med händerna mot den kaklade väggen och med benen vitt särade. Din stjärt var full av kletigt bajs. Jag gick ut efter pallen i hallen och satte mig sedan i badrummet och började torka dig. Det tycktes inte ta slut. Jag fick känslan av att du krystade och klämde ut mer vartefter jag torkade. Jag kunde inte motstå impulsen att kyssa din stjärt efter att jag torkat klart. Jag kunde inte låta bli att begrava mitt ansikte mellan dina skinkor. Där doftade fortfarande av ditt bajs.
Dagen därpå tittade jag på dina händer för att se ifall du hade fått några blåsor, men det fanns inte ett spår av brännskada på någon av dem. Det var lördag. Jag frågade ifall du skulle göra något på kvällen, men du sa att du ville vara hemma. Du var hemma så ofta numera, jag blev nästan lite orolig för dig. Så det blev till ännu en halvnaken hemmakväll framför TV:n för dig och mig. Precis som under föregående kväll kastade du av dig morgonrocken och gick naken ut i badrummet. Jag hörde inget strilande och plumsande. Jag hörde dig bara ropa: "Snälla pappa, kom..."
Jag gick till badrummet och där stod du igen, på samma sätt som du hade stått där föregående kväll, med särade ben. Jag insåg att det hade varit din generalrepetition. För med huvudet halvt om halvt vänt emot mig började du nu att kissa och bajsa. Jag kastade av mig min egen morgonrock och dök ner mot din stjärt. Jag kysste så djupt jag förmådde, alltmedan du tömde dig i min mun, i mitt ansikte och ner i badkaret. Du vände dig och smekte mitt kladdiga ansikte, smorde ut din avföring över mitt huvud. Jag reste mig och kysste dig, med min mun full av ditt bajs. Tveklöst mötte din tunga min, vi lät sörjan gå mellan våra munnar, lät den rinna ur våra mungipor.
Du gick ner på knä i badkaret, tog min stenhårda lem i din mun. Jag hann knappt stoppa in den där innan jag kom. Det kändes som om jag pumpade ut hela mig i dig. Du svalde. Du lät min lem stanna i din mun, lutade ditt huvud närmare min mage allteftersom jag slaknade. Du höll dina händer hårt runt min stjärt, du nöp mig i skinkorna, tryckte mig lite närmare. Jag tolkade det som att du vill ha mer av mig. Jag tryckte på och började kissa i din mun. Jag släppte på en skvätt i taget så att du hann svälja ner. Du svalde allt till sista droppen. Hur länge hade du törstat efter mig? Förmodligen lika länge som jag hade törstat efter dig.
Du gled ner i badkaret, la dig i ditt eget kiss och bajs och smorde dig själv. Din intensiva blick sa att du ville ha mer av mig. Jag vände mig om, höll rumpan ovanför badkarskanten och tömde tarmen över dig. Jag hörde hur bajset landade på din lilla kropp med ett smackande ljud. Jag vände mig om och betraktade dig. Du var alldeles dimmig i ögonen nu. Du smorde dig själv närmast frenetiskt med ena handen medan du ivrigt masturberade med den andra. Din unga kropp skakade av den häftiga orgasmen. Du skrek, som om någon hade dragit hullingar ur dig, hullingar som suttit fast länge, ända sedan den dagen då vi först såg varandra. En litet tag låg du stilla i den stinkande sörjan, sedan började du gråta en hulkande gråt.
Jag sträckte mig ner och drog upp dig till knästående. Jag kysste dig, med smaken av ditt och mitt kiss och bajs som blandade sig med snoret och tårarna. Till slut ställde vi oss båda upp, du i badkaret och jag på badrumsgolvet. Vi tittade på varandra och plötsligt förändrades allt, som när solen går ur molnen och vi började båda skratta. Det var som om vi hade blivit pånyttfödda. Vi stod där och kramades och skrattade, alldeles kladdiga av kiss och bajs. "Jag älskar dig, pappa" sa du plötsligt och blev allvarlig. Jag såg tillbaks på dig och sa: "Jag älskar dig också, lilla raring, alltsedan den första dagen jag såg dig".
När dammluckorna väl hade öppnats så vidtog ett halvår av lekar. Vi provade oss fram gradvis, flyttade fram våra gränser, lärde oss varandras kroppar. Vi gjorde perversa experiment som att dippa morotsstavar och chips i bajs framför TV:n! Det enda smärtsamma under denna tid var att vi bara kunde vara oss själva hemmavid. Ute blev vi tvungna att spela far och dotter. Hemma var vi gränslösa. Vi kunde smaka på varandra när andan föll på. Och vår konsumtion av toalettpapper blev till nära noll!
Innerst inne visste jag att den här lyckan snart skulle ta slut. Du hade kommit in på universitet i en annan stad. Efter någon månad där så kom du också att bli ihop med en ung man, en student liksom du själv. Du presenterade honom för mig. Jag märkte att du bävade inför det. Kanske trodde du att jag skulle bli svartsjuk. Men jag älskar dig och vill att du ska vara lycklig. Han var också en trevlig, intelligent och charmant ung man. Fast jag vet att det finns sådant som du inte kan dela med honom och det oroar mig att det kan bli svårt för dig att leva utan den gränslöshet som du och jag delade i nästan ett års tid.
Jag har gradvis gått tillbaka till min mer konventionella roll som styvpappa. Jag känner att det vore fel att älska med dig när du nu är i en annan relation. Vi har ju bara varit "otrogna" en enda gång, eller vad jag nu ska kalla det. Jag förmodar att du minns den jul som du tillbringade hos mig, för att din mamma skulle resa utomlands och att du inte vill fira julen med henne där. - Jag kommer ihåg hur du låg på sängen efter att vi hade ätit, hur du närmast gnydde fram: "Bajs, pappa!" Du låg med halvslutna ögon och med öppen mun. Din underläpp darrade. Du flämtade svagt. Jag tog av mig byxor och kalsonger och satte mig varsamt med anus tätt mot din lilla mun. Du har noga aldrig ätit så mycket av mig som då. Jag krystade. Du tuggade och svalde ner. Du till och med tryckte in långfingret i min stjärt för att gräva ut det sista. Efteråt la jag mig ovanpå dig, kysste dig och trängde in i dig. Vi hann nog inte hålla på i mer än ett par minuter innan vi kom i en fantastisk gemensam orgasm.
Detta är vad jag minns just nu. Du får väl rätta mig ifall du minns denna vår lyckligaste tid annorlunda än jag. - I en annan värld, en tillåtande värld, skulle vi kanske vågat ha en öppen relation. Men en styvpappa som förälskat sig i sin styvdotter är inget världen accepterar, liksom inte heller stora åldersskillnader. Inte heller är den redo att tolerera våra blöta och kladdiga lekar. Vi hade aldrig fått leva ostörda med vår kärlek. Så kanske är det bäst att vi återgår till att vara styvpappa och styvdotter. Jag vet att du kommer att få det bra med din pojkvän. Fast jag vet också att det finns sådant som bara du och jag kan tala med varandra om. I en värld full av gränser fann vi gränslösheten. Den upplevelsen har vi som en hemlig källa inom oss. Och den kan ingen ta ifrån oss.
Kramar från styva pappan...