Detta va för 3 år sedan och vad jag trodde skulle bli en helt vanlig dag på jobbet.
När jag väl kommer dit så får jag ganska snabbt ett samtal. Det är min kollega som ringer och säger att hon är sjuk men att hon ringt chefen som skall fixa en vikarie. Jippi, tänker jag med detsamma men hellre nån som gör det man ber om iaf än ingen alls.
Det dröjer ganska lång tid och barnen blir allt fler på avdelningen. Känner hur man blir mer och mer irriterad och tänker att den här dagen kommer bli riktigt tuff, just som jag känner att näe nu drar jag hem, så står hon där. Med ett brett fantastiskt leende, långt rött hår, kurvig kropp, vackert klädd i en blommig klänning. Det lyser om henne och känns som att tiden stannar upp.
Tänker genast, herregud vad händer? Hon är det vackraste jag sett!
Hon går sen mot mig, sträcker fram handen och vi hälsar.
- Hej, Mia! (ler hon brett)
- Välkommen, Mattias heter jag, härligt att du kom, du behövs verkligen, säger jag och ser henne i ögonen. Hon möter min blick och fnissar till, så jag kommer av mig en kort stund.
Vi återgår till arbetet sen, klär på alla barnen och går ut på gården. Det är en härlig sommardag i juni. Mia kommer fram till mig och vi pratar en om allt mellan himmel och jord. Jag känner hennes parfym som doftar underbart, blir alldeles varm i kroppen. Hur hennes hår glittrar i solen och den fantastiska leendet känner paniken spridas inom mig. Sen som inte det va nog så kommer ett barn fram och behöver hjälp med skorna. Mia är snabbt där går ner på knä och jag ser rakt ner i hennes urringning. Hon tittar upp på mig och ser att jag tittar.
- Det är silikon, sa hon.
- Ehh, jaha.. är det enda jag får fram, ganska paff efter den kommentaren
- Ville fixa till dom, blev ganska hängiga efter att ha ammat två barn säger hon och skrattar.
- Ja, det kan jag tänka mig. Men det ser bra ut nu iaf.
- Tack, va snäll du är! Inte varje dag man får jobba med en söt kille, säger hon och ler.
- Äsch, säger jag och skrattar
Sen va det dags att gå in igen. Lunch och vila. När jag kommer upp från min vila ser jag inte Mia någonstans. Min andra kollega kommer fram och säger att Mia behövde åka för hennes barn hade gjort sig illa.
Imorgon skulle den sjuka kollegan komma tillbaka, vi behövde inte Mia.. Vilket betyder att hon försvann lika snabbt som hon dök upp. Inget nummer, inget efternamn.. Bara Mia.. Jag bestämde mig för att jag måste få tag i henne.. vad det än blir av det hela måste jag få träffa henne igen
fortsättning följer (om intresse finns)