Vägen hem

Hej då och tack för ikväll, sa Lena när hon tog på sig den röda kappan kappan i hallen. Väninnorna Lovisa, Anna och Jenny kramade om henne. Tack själv, sa Jenny som varit värdinna för kvällen och som lagat den godaste risotton Lena någonsin smakat. Du beställde taxi va, frågade Anna. Javisst, svarade Lena, den kommer när som helst. Jag går ner och väntar. Ja va bra, fortsatte Lovisa, det är nog inte helt safe att gå själv tror jag, även om det är ett bra område. - Nej precis, höll Anna med. Lena kramade om sina vänner, gick ut genom dörren och tryckte på hissknappen tvärs över korridoren. De småpratade lite i trapphuset tills hissen kom och sa sedan hej då när Lena steg in och tryckte E som i entréplan.

I hissen såg hon sig själv i speglarna. Hon var snygg tyckte hon. Den känslan som infann sig när hon av hela sitt hjärta kunde se att hon var vacker och sexig utan att finna en enda verkligt störande detalj var helt underbar. Kanske var det den största fördelen med att fylla tjugofem plus. Att hon kunde förlåta sig själv, älska sina brister och veta hur hon skulle framhäva sina fördelar. Hon tog upp läppstiftet och bättrade på de röda läpparna som matchade kappan och som kontrasterade hennes mörka hår. Det hade varit långt förut och hon hade alldeles nyligen klipp det i en page. Hon älskade den frisyren och drog handen genom lockarna, fällde huvudet bakåt och unnade sig själv ett stort idolleende innan hissens klocka plingade och dörrarna öppnades.

Ute på gatan var luften ljummen. Det var alldeles i början av sommaren. Den bästa tiden på året enligt Lena. Detta höll hon fast vid även om det var vid den här tiden förra året som hon skiljt sig. Först nu, ett år senare, hade hon på riktigt börjat uppskatta att vara singel. Mer nu än någonsin tidigare i livet. Hon hade fått in finessen med att skapa kontakt, var inte så nervös längre och hon visste vad hon ville ha. Och efter skilsmässan också vad inte ville ha.

Hon var bortskämd erkände hon för sig själv. Hon hade en vacker lägenhet som hon köpt efter separationen. Ett underbart jobb på en av landets största modetidningar där hon fick resa i hela världen, gå på fester och tillgång till snygga kläder billigt. Hon hade fantastiska vänner och två underbara föräldrar som var friska och glada, lyckligt gifta och som alltid ställde upp för henne. Hon korsade gatan mot parken. Jävlar, sa hon högt för sig själv och stannade tvärt. Hon hade glömt vänta på taxin. Hon stod kvar och funderade på om hon skulle bli betalningsskyldig eller om de bara skulle köra iväg igen när de insåg att hon inte skulle komma. Jaja, tänkte hon. Skit samma. Hon började gå på grusgången som gick paralellt med trottoaren och följde den när den vek av in mot parken.

Det var en av stans vackraste parker, tyckte hon, även om bara månen och de gamla gatlycktorna lyste upp den nu inatt. Hon visste precis hur den såg ut, hon sprang sin runda här om morgnarna och kunde redan skymta dammen lite längre fram. Om hon tog bron över och sedan fortsatte rakt genom parken skulle hon vara hemma på tio minuter. Kanske en kvart. Hon kom fram till bron och stannade. Knastret under hennes fötter upphörde. Så smög hon ut på bron och stannade när hon var halvägs över dammen. Hon såg sig omkring. Överallt låg vita svanar och sov i månskenet. Det här är som en jävla saga, tänkte hon och nickade bara instämmande när hon upptäckte de stora nattfjärilarna som uppvaktade gatlycktorna runt hela dammen. Hon lutade sig mot räcket och log. Sedan drog hon upp ärmen på kappan och såg på klockan. Fem i två. Det var lugnt i parken. Hon stod kvar en liten stund till. Sa sedan ett tyst godnatt till svanarna och gick vidare över bron.

När hon nådde land och grusgången började knastret igen. Plötsligt hörde hon fler steg än hennes egna. Hon förstod först inte varifrån de kunde komma eftersom hon ju nyss kommit av bron och framför henne fanns ingen. Längre hann inte hennes tanke förrän två starka armar slöts om henne och lyfte upp henne. Greppet var så starkt att luften pressades ur henne och hon blev stum.

En sekund senare kände hon tunna grenar mot sitt ansikte och såg månen försvinna bakom ett nät av gröna löv. Hon landade med ansiktet mot marken. Eller inte riktigt på marken. Där låg en filt. Hon hann känna att där faktiskt låg en filt innan de starka händerna vred runt henne och snabbt lossade skärpet till henne kappa. Hon var fortfarande i någon slags chock och ögonen kunde ännu inte fokusera i mörkret. Hon såg bara en svart silluett som drog av henne den röda kappan. Hennes svarta blus sprättade han upp som ett brev och fattade tag i bh-kuporna med varsin hand. Som om den vore tunn som en tråd drog han av bh´n på mitten. Hennes bröst lyste i mörktet. Hon fick tag på hans underarm. Den var hård av muskler. Han måste vara väldigt vältränad hann hon tänka innan hon kastades runt på mage igen. Så kände hon hur han knäppte upp knappen i hennes kjol och började började dra ner dragkedjan.

Hon var glad att hon lagt ut filten. Inte för att hon var rädd att smutsa ner sig eller skrapa sig, men det kändes lite tryggare på något vis. Lite mer anständigt. Han hade inte skadat henne. Eller hade han det. Kanske skulle hon ha blåmärken imorgon. Och kanske ett och annat rivsår trots filten. Men han kunde skada henne om han ville. Det var hon säker på. Han kunde göra vad han ville med henne. Hans kraft och beslutsamhet var något hon aldrig känt hos sin före detta man under dom fem år de varit gifta. Han måste ha ett arbete där det krävs att han är vältränad tänkte hon. Kanske Polis? Hon vände huvudet och såg bakåt mot honom. Hennes ögon kunde fokusera bättre nu. Han var mörkhårig. Brunbränd och klädd i svart t-shirt och en jeansjacka. Som en jävla Lewismodell tänkte hon. Så drog han av henne kjolen med tre, fyra kraftiga drag som en hund som rycker i en leksak. Slet sönder och befriade henne från de mörka strumpbyxorna med en enda utdragen rörelse.

Hon var naken sånär som på de svarta trosorna. Hon vände ansiktet framåt igen. Vad skulle han göra med henne? Bara för att dom haft kontakt på internet behövde det inte betyda att han inte var en galning. Hon låg alldeles stilla. Hon hörde hans andetag jaga hennes flämtningar. Hon väntade. Slöt ögonen. Så kände hon hans stora händer leta sig in under hennes höfter. Och sedan hur dom drog hennes höft och rumpa bakåt. Hon följde med. Hennes vikt vilade nu på knäna men hon låg fortfarande med bröstet och ansiktet mot filten. Han smekte hennes skinkor och lår. Strök henne långsamt uppför ryggen och nacken. Fyllde sin hand med hennes hår knöt den så att hon satt fast. Hon själv var ovanligt oöm i håret men en normal kvinna skulle förmodligen känt betydligt mer när han nu drog upp henne så att hon stod på knä framför honom. Hans fria hand smekte hennes mage och bröst. Låste ett grepp om hennes smala hals och höll henne på plats.

Hela tiden visade han sin fysiska styrka och makt över situationen. Han höll kvar greppet om hennes hals men släppte hennes hår och stack in handen innanför hennes trosor. Hennes lår krampade och började darra. Hon vred sig när han nuddade hennes sköte. Hon var våt. Hon kände hans skäggstubb när han bet henne i nacken och örsnibbarna. Så började han smeka henne mer intensivt. Hon ville lägga sig fram för hon kunde inte vila på de darrande benen. Han släppte ner henne. Drog av hennes trosor, vände henne på sidan och lät hennes ena knäveck vila över hans axel. Hon kände hans andetag mellan benen sekunden innan hans tunga smakade henne. Den var ömsom snabb och retfull ömsom långsam och noggrann och slickade henne med långa drag. Han fortsatte ända bak och hon ville trycka hans ansikte närmare sig men vågade inte. Hon skulle ju göra motstånd. Inte hjälpa till. Så slutade han plötsligt. En tonande suck lämnade henne.

Så reste han sig till knästående igen.

Hon hörde hur han drog ner gylfen, knäppte upp jeansen och drog ner dom över knäna. Så tog han återigen tag om hennes höfter och drog henne till sig. Hon kände hans fingrar när dom styrde honom rätt men han avvaktade alldeles vid mynningen.

Tryck in den då, tänkte hon och började skruva otåligt på sig. Vad väntar du på? Så kom den. Hon flämtade flera gånger innan han långsamt tryckt sig in i henne. Ända in. Han höll hårt om hennes midja nu och hans stora händer nådde nästan runt. Hon satt fast och han knullade henne. Inte för snabbt. Inte för långsamt. Som ett ånglok, obevekligt, omöjligt att stoppa. Som en galopperande hingst vars alla muskler arbetade för en enda sak. Att fylla henne. Han tog tag om hennes hår och hals igen och drog henne mot sig. Det flimrade för ögonen på henne och de vita stjärnfallen syntes även nu när hon blundade. Så slutade han och drog sig ur. Du skulle våga sluta nu, tänkte hon men hörde hur han spottade i sin hand och kände hur han smekte henne mellan skinkorna. Detta hade hon inte väntat sig. Var det okej? Med andra handen började han smekte framifrån och kombinationen blev en chock. Hon protesterade inte när hon kände två fingrar tränga in, fast i olika hål, utan försökte slappna av. Hela idén var ju att släppa kontrollen. Så drog han ut det bakre fingret och tryckte sig försiktigt mot henne. Hon tog emot honom. För första gången hade hon en man där. Han var väldigt försiktig vilket lugnade henne och långsamt borrade han sig djupare. När den första chocken lagt sig och hon slutat tänka på tabun kunde hon känna ilningar i kroppen. Han smekte henne fortfarande och kramperna kom allt tätare. Efter några minuter tyckte hon att han var alltför försiktig och började möta upp hans mjuka rörelser. Han gav henne mer och mer. Hon ville lägga sig fram igen men den här gången fick hon det inte. Då lutade hon sig bak mot honom och han tog emot henne. Höll henne om midjan och drog henne mot sig när han stötte.

Plötsligt hörde hon något. Hon blev rädd. Var det någon mer där? Det hade dom inte kommit överens om. Hon såg något genom busken framför sig. Han hade också sett det, slutade tvärt och la sin hand över hennes mun. Hon hann känna kallsvetten längs ryggen innan hon upptäckte att det var en hund där bakom busken. En jävla hund. Och lite längre bort såg hon en farbror som stod och rökte. Hunden vädrade frenetiskt och hade kopplet varit längre så hade den lätt kunnat krypa genom buskarna och upptäcka dom. Kom nu, sa farbron och började gå. Hunden gnydde och kraftsade med frambenen. Kom nu, upprepade han och drog lätt i kopplet. Hunden la sig platt och vägrade lyda. Men stick då, hundjävel, tänkte Lena. Hon kände mannen pulsera inne i henne men vågade inte röra sig. Hon hörde gubben sucka och börja gå mot hunden. Vad är det med dig inatt? Va? Lille vän du börjar bli gammal. Lena kände att skrattet var på väg. Här var hon med en främling bakom sig och med hans kuk långt upptryckt i hennes inre, medan en gammal man satt på knä och klappade sin hund på andra sidan en buske bara en meter ifrån henne. Hon tände till. Började röra sig fram och tillbaka mot mannen som svarade hennes rörelser. Nu får komma med hem, sa den gamle lite barskare och då gav hunden upp. Husse och hund försvann neråt vägen. Det blev tyst igen. Mannen tog bort handen han lagt över hennes mun och lät båda sina starka armar omfamnade henne. Han lade en hand på hennes bröst och lät den andra vila på hennes höft. Så satte han igång. Snart började han återigen smeka henne och bara någon minut senare snurrade hela hennes värld. Han skulle inte sluta nu det kände hon. Inga fler uppehåll om så det kom en hel kennel förbi. Hennes hjärna släppte taget och kroppen tog över. Hon hade sprungit mot ett stup och hoppat ut. Nu behövde hon bara falla.

Hon kom först i ryckningar och kramper och lät honom hålla henne uppe med all sin styrka. Så kom han inuti henne med ryckiga, pulserande stötar som avtog för varje andetag.

Ångloket stannade med en sjungande flämtning, het mot hennes skuldror. Och dom föll, ännu förenade, ner på filten . Hopkopplade och sammanlänkade. Förutom luften som pumpades ut och in ur deras fladdrande lungor hörde Lena ingenting. Så plötsligt fick hon mjuk klapp på kinden och en kyss i nacken. Hej då. Ta hand om dig. Så drog han sig ur henne, knäppte byxorna och försvann ut i mörkret.

Kvar låg Lena. Hon skulle förmodligen aldrig mer träffa mannen som hjälpt henne förverkliga sin fantasi. Kanske lika bra. Men även om hon aldrig riktigt sett hans ansikte så skulle hon aldrig glömma honom.

Som en jävla saga, sa hon, la sig på rygg och skrattade högt.