Hur vi hamnar där minns jag inte. Jag har en känsla av att vi har bråkat, men minns inget konkret. Ganska omedelbart försvinner du ifrån mig. Eller är det jag som försvinner?Stället är som en labyrint. I början av labyrinten är allt ganska oskyldigt. Som en vanlig nattklubb. Med lite mer utstuderade gäster, bara. Det finns ett dansgolv där människor lojt släpar sig runt till långsam musik, fastklamrade parvis, som om de väntade på undergången. Men en bit in i labyrinten blir det snabbt mindre vanligt, mindre oskyldigt.Jag tycker mig se dig flera gånger, fladdra förbi i ögonvrån, försvinna runt ett hörn. Men det är som i en dröm, du glider undan, som om du var en tanke jag inte riktigt kan greppa. Jag kommer till ett rum, ett litet...