vi kommer innanför dörren och börjar den där, vid det här laget, bekanta processen. ryggsäcken på golvet nedanför hatthyllan, jackan av och upp på kroken, hälsa på en katt som sniffar på ryggsäcken, hälsa på andra katten som smugit fram för att sniffa och stryka mot byxbenet. sträcker på mig, tar in rummet och försöker skaka den där knepiga känslan en får av att åka buss en längre sträcka. stelheten släpper lite, så jag ser mig om efter dig. lite som att det redan blivit vana, så blir du klar med allt "precis kommit innanför dörren"-pillande ungefär samtidigt, så du kommer fram precis i tid för en lång kram, en kyss som blir lite hångel och ett par långa blickar som jag hoppas säger precis hur jävla starkt jag känner att...
